m
Back to Top

SPELBARA KONCEPT

Spelbara Koncept

Vad finns det egentligen för folk på Grågripen utöver Monsterjägare? Här finns exempel på fler spelbara koncept inför lajvet. Observera att det givetvis är okej att spela något annat, dessa är bara tänkta som exempel.

Doktör

Att sy ihop folk och fä är ofta en syssla där böner till de Nio kan vara lämpligt. Ännu mer så när såren orsakats av gripklor eller är fyllda med samkagift. En läkekunnig med vana att ta hand om monsterjägares skador pressas ofta till sin kunskaps gränser och bör hålla ett gediget referensbibliotek nära till hands. Nog vore det pinsamt om motgiftet visar sig vara av fel art och i sig orsakar den sårades död? En enkel helbrägdagörare kan säkerligen administrera smärtstillning och lugnande örter, men för att rädda patienten drabbad av lymfatisk feber orsakad av infekterade harpyeklor krävs mer. Det krävs noggrann diagnostisering och precisa doser av serum och dekokter. Detta kräva en doktör!

Kloakjägare

Inne i Sancteras större städer är det ovanligt med monster, men i utkanterna, på avskrädeshögarna och i avloppstunnlarna kan olika varelser söka sig närmare civilisationen. Det är sällan stadsvakten, om en sådan finns organiserad är intresserad av att ta tag i problemet. Att argumentera till sig ett kontrakt för utrotning brukar inte vara svårt – att få skäligt betalt kan vara värre. I många fall är utställarens budget begränsad och statusen på arbetet knappt högre än för utrotning av råttor eller annan ohyra. Ofta är det först då det finare etablissemanget börjat notera problemet som betalningen blir tillräcklig för professionella jägare att intressera sig. Tyvärr har grytet eller nästet vanligtvis hunnit etablera sig vid det laget och samma stadsvakt som själva sällan vill ta tag i problemet tenderar att se ner på att lösa det samma med generösa mängder svartkrut.

Utbygdsjägare

Ute på landsbygden i många av Sancteras länder får bybor klara sig själva. Om folk och fä börjar försvinna i närheten av träsket finns ingen stadsvakt att kalla på. Det är grannar som samlar ihop det närmsta de har till vapen för att gå ut och undersöka vad som hänt, vare sig det är dimman eller dränkare som tagit deras nära och kära ifrån dem. I vissa byar, särskilt långt från övrig bebyggelse blir detta en mer eller mindre permanent uppgift för en grupp invånare. Ofta är det jägare, skogshuggare eller andra personer med god kännedom om den omgivande terrängen som bildar dessa små jägargrupper. Sällan ser de sig själva som monsterjägare – de råkar bara veta att efter regniga somrar brukar dränkarna slå sig ned i flodkröken. När dessa jägare beger sig hemifrån, av vilken anledning det än må vara så är de ofta högt specialiserade på just den sortens monster de stött på i sina hemtrakter och vet utan och innan hur de kan bekämpas.

Ingenjör

Alla jägare vet att var byte kräver sitt redskap. Fällor är för småvilt, båge för hjort och spjut för gris. Monsterjägarens byte kräver ibland redskap liknande belägringsmaskiner. Gripen är lättare att slå om den tvingats till marken med ett viktat nät, levererat via ballistae eller kanske ett mer lättrörligt scorpio? Med rätt sorts ångteknologi från orchforten kan kanske en mekanism konstrueras som efter kontakt med marken borrar ned sig som ett ankare för nätet? Ett likätarnäste hanteras enklast med stora mängder svartkrut; ett nackargryt bäst med giftrök. För allt detta krävs en expert. För detta krävs en ingenjör.

Troféjägare

Vad kan slå en uppstoppad tiger i vardagsrummet? En uppstoppad grip förstås! Det är dock få ädlingar som själva tänker utsätta sig för faran att införskaffa nämnda trofé. Trofékontrakt är vanligtvis mycket högt värderade både i pengar och status, men de är ovanliga. Det är sällsynt med jägare som kan livnära sig enbart på troféjakt – vanligtvis får de pengar till brödfödan genom enklare kontrakt eller så har de sin ekonomiska säkerhet någon annanstans. Det är också sällsynt att de rör sig bland societeten till vardags. Den sorts personlighet och trauman som formas av jakt av stora monster tenderar att inte passa in bland fint folk. Det händer att ädlingar med en romantiserad syn på monsterjägare startar sin karriär med att försöka sig på troféjakt. Dessa karriärer tenderar att vara ytterst korta.